Araraquara 200 år

Förra veckan, den 22 augusti, så fyllde Araraquara 200 år. Då var det feststämning i stan och barnen var lediga från skolan, både den 21:e (som var en måndag) och den 22:e augusti. Vasse var tyvärr inte ledig från jobbet då han jobbar i grannstaden. De flesta Araraquaraborna var annars lediga. Affärer, gym osv höll stängt. Jag och barnen tog en heldag med Mini och hennes pojkar där vi började med paradkollande. Det var sambadans, capoeira, akrobatik, orkerstrar och allt möjligt spännande i paraden där gatan spärrats av. Barnen köpte popcoroch stod och kikade.

Efter det köpte vi nybakad pastel (friterat ostsnacks) och besökte ett nöjesfält som byggts upp för firandets skull. Barnen åkte karuseller, de små också, och fiskade i fiskedamm där de vann badbollar som vi sedan fick bära runt på. Alla var väldigt nöjda, men det blev rätt varmt mitt på dagen och Lia blev lite åksjuk så sedan hängde vi i parken Fonte Lumiosa och svalkade oss lite. Barnen träffade sin bildlärare där och tillsammans med henne och hennes barn så besökte vi på eftermiddagen parken Pinheirinho. Ett nytt ställe för oss, och det visade sig vara ett jättehärligt ställe med Araraquaras enda sandstrand, ish. I alla fall sand vid ett vattendrag, och det var många som badade när vi var där. Vi åkte dit för att se på grafittikonstnärer som smyckade ett ungdoms hus. Vänner till bildläraren var dem. Det var en lång dag med aktiviteter, väldigt kul!

Sedan dess har veckan gått snabbt. Vasse och Ellie har varit lite förkylda och hängiga, men kämpat på bra ändå. På fredagskvällen var vi bortbjudna på middag i Bouna Vita. Vi grillade mumsig fisk, drack jättegott vitt vin och barnen badade i bubbelpool.Ellie badade i nästan en timme och däckade sedan i vagnen. Lördagen var en slapp dag hemma, med poolhäng och besök på en glasseria som vi inte testat innan. De gör sin egen glass och har legat där i 50 år, så det verkar vara en klassiker i stan. Det blev en trevlig eftermiddagsutflykt dit.

Lördagskvällen var annars vigd åt 1-årskalas för Lias klasskompis lillasyster, ute på deras gård. Ellie kämpade med att hålla sig vaken till kalaset som började kl.19! Hon orkade vara med ända till kl.21 i alla fall. Det var sedvanligt brasse barnkalasfirande med extra allt. Superfint ordnat med många pampiga dekorationer. Temat var Snövit och såklart fick barnen träffa snövit på riktigt senare under kvällen. Det bjöds på nybakad pizza och goodiebordet som man får gå bananas på efter att man sjungt för födelsedagsbarnet var det absolut största jag sett hitills. Det fanns hur mycket sötsaker som helst och allt så välarbetat och fint. Fick lära mig att för brassarna är den första födelsedagen, tillsammans med den 15:e, de viktigaste födelsedagarna så då går de gärna all in och gör lite extra. Vi var så tacksamma och glada för att ha fått uppleva ännu ett fantastiskt kalas här!

Coxinhas Douradas

I lördags åt vi Coxinhas som är en friterad snack och som är typisk brasiliansk. Brassarna älskar ju för övrigt friterade snacks och har en hel uppsjö utav dem. Den traditionella coxinhasen innehåller kryddad kyckling som påminner om pulled chicken. Kycklingen rullas sedan i deg och strömjöl innan den friteras. Formen är lite toppig och den skall tydligen symbolisera ett kycklingben. Den serverades med en syrlig, stark sås. Gott! Jag har ätit coxinhas två gånger tidigare men inte varit särskilt imponerad men de här som vi testade nu var väldigt goda. Det sägs att de skall vara dem bästa i stan!  

Vi har förstått att det vi lunchtid på en helg brukar vara hundra meter kö hit, så när vi dök upp vid femtiden en lördagseftermiddag var vi glada att se att det bara var ungefär 10st före oss i kön. Coxinhas Dourada ligger i den lilla byn buena de Andrada, ungefär 15 minuters bilfärd från oss. Det finns inte mycket i denna lilla by, förrutom några små restauranger, en kyrka och tågräls som går längs med hela byn. Här passerar riktigt långa frakttåg emellanåt. 

Det fanns en lång meny av olika sorters coxinhas att välja på. Vi testade några olika, men dem är stora och mäktiga så man är rätt nöjd efter en. Vi satt och åt framför restaurangen på en typisk brasseuteservering med plastbord och plaststolar, visserligen under ett stort vackert träd. Efter vi ätit upp så gick en sväng och då upptäckte vi att restaurangen även hade en stor, mysig innergård med lekplats. Där får vi sitta nästa gång, men barnen fick i alla fall lekt en stund innan vi körde tillbaka till Araraquara. Kvällen fortsatte sedan på Vittorio, som sägs vara Araraquaras bästa restaurang. Då hade Ellie somnat så jag, Vasse och Lia hade en romantisk, italiensk middag för tre. Inte alls tokigt.

 

Tillbaka

Tillbaka i Araraquara. Jag lämnade bloggen för mer än 5 veckor sedan, glad i hågen över att vara på väg till Sverige för semester. Och vilken semester det blev! Är så otroligt tacksam över att vi kunde åka hem så länge, mitt i svenska sommaren, och hälsa på alla nära. Våra familjer var såklart överlyckliga över att se oss igen, särskilt de små som vuxit och utvecklats så mycket redan under denna första del av vårt utlandsäventyr. Det var en underbar känsla att krama om mamma, pappa, syrran och hennes sambo. Underbart att få fika hemma hos mina morföräldrar och snicksnacka igen med vännerna hemma. Största delen av semestern spenderades på landet. Vi utgick från sommarhuset och gjorde små utflykter. Fikade massor (så gott med vetebullar och ballerinakakor!), drack rosevin på altan, grillade och åt allt för mycket typisk svensk bearnaisesås som är så gott. För mig var den ultimata frihetskänslan som packar in hela Sverigeupplevelsen att kunna cykla med barnen, på stigar genom åkerfälten, bredvid ladugårdar, med vinden i håret. Helt fantastiskt! DET kan jag sakna här i Brasilen. Man har inte samma rörelsefrihet, det blir mycket bilkörning och skall man cykla (om vi haft cykel här) så får man göra det inne i vårt condominio bara.

Sista veckan på semestern, när Vasse lämnat oss redan, så hängde jag och barnen tillsammans med mina föräldrar i Göteborg. Vi bodde i deras lägenhet inne i stan och passade på att göra diverse barnnöjen som att besöka Alfons Hus, Liseberg och Universeum. Lia var så nöjd! Vi promenade också på stan, åt mycket ute och jag hade en helkväll med vänner då vi såg Håkan Hellstöm på Ullevi. Det var häftigt! Så kom dagen då det var dags att säga adjö igen och styra kosan tillbaka till Brasilien. Såklart ledsamt att vinka hejdå men denna gång hade vi min syster med oss så samtidigt var det också roligt, att få ta med henne till vår nya vardag och visa allt. Lia var väldigt taggad på det. Mamma och pappa fick en hård kram och ett "vi ses till jul", då vi hoppas att de kommer och hälsar på oss. Resan hem gick smidigt. Båda barnen sov efter 45 min ombord på planet som skulle ta oss till Sao Paolo, och taxiresan till Araraquara flöt också på fint. Väl framme duschade vi oss resdammet och tog sedan en grillunch med två vänfamiljer till här. Så det var direkt tillbaka i den sociala hetluften igen ;)

Sedan följde en härlig vecka med syrran på besök. Vi höll oss i Araraquara, sånär som på grannstaden Ribera Preto, och det var så mysigt att få guida runt och visa upp våra smultronställen. Vi åt lunch på olika cafeer och restauranger varje dag, spenderade en halvdag på resorten Salto Grande och shoppade en del. Jag tror att syrran var väldigt nöjd med sin vecka och fick smak på mer. Vi hoppas att hon kommer tillbaka!

Nu när vi sagt hejdå till vår första besökare så har vardagen så smått börjat återgå till det normala. Jag har packat upp reseväskorna idag och hunnit att träna ett pass här hemma. Helgen spenderades vid poolen, vi storhandlade och hängde hela söndagen i Dahma. Mycket bra. Det rullar på så sakteliga igen och det känns toppen att vara tillbaka.