Som semester mest hela tiden

Ni som följer oss under vår utlandsvistelse kommenterar ofta att det verkar vara som en semester mest hela tiden. Och visst, på sätt och vis är det ju så. Nu har vi snart bott i detta land i 3 månader och det börjar mer och mer kännas som hemma. Det händer dock ofta att jag kommer på mig själv med att tänka, "Bor vi verkligen i Brasilen?". Det är ju helt galet. Så långt hemifrån, på en kontinent vi aldrig hade besökt tidigare, med två små barn i släptåg. Fantastiskt att vi vågade! Nu är snart vårt forna hem i Partille överlämnat till nya ägare också, så vi har ingenstans att bo när vi kommer hem....men det är ju ett tag till dess. Mars 2019 känns rätt avlägset ännu. Även om det defintivt innebär slutet på en era, och början på något nytt och spännande. Tänk man vet aldrig vart livet tar en! Låter kanske klyschigt, men för exakt ett år sedan vid den här tiden så var jag extremt höggravid och hade precis gått på föräldraledighet i väntan på vårt andra barn. Då hade jag inte en tanke på att flytta från trygga villaförorten till en småstad i en av världens största länder,  på andra sidan jorden


Så kom Ellie, underbara, goa Ellie. Vi hade en mysig om än rätt turbulent sommar som nyblivna tvåbarnsföräldrar. Vasse var ledig en hel del men åkte sedan tillbaka för fortsatt jobb i Linköping. Kvar var jag, ensam i huset med två små, och föräldraledig om dagarna. Det funkade okej för stunden men var såklart ingen långsiktig lösning för oss. Vi ville ju och behövde få vara tillsammans som familj. Så tankarna gick kring att flytta till Linköping allihop. Det kändes som ett stort steg, vi som träffats i Göteborg och jag som har mina rötter där. När Vasse tidigare halvt på skoj nämnt Brasilienplaner så hade jag bara skrattat och avfärdat det hela som galenskap. Det var ju ren galenskap! Vi hade gjort utlandsgrejen två gånger tidigare ju och flyttat hem för gott. Trodde jag. Eller det är inte helt sant. Innerst inne så visste jag nog att det skulle kunna komma äventyr igen längre fram. Det vill säga om finfina möjligheter skulle närma sig. Och det gjorde de, dem kom bara lite tidigare än väntat.

Någon av expatsen här sa till mig på vår rekresa att 50% av alla som någon gång åkt som expats, åker igen. Det tror jag verkligen stämmer. Har man en gång vågat ta steget och hade en hyfsat positiv upplevelse av det, så är det banne mig svårt att tacka nej när räkmackan serveras framför en igen. Precis så kändes det för oss. Det var helt enkelt för bra för att tacka nej till. När skulle vi någonsin få en sådan chans igen? Brasilien?!? Efter några ångestladdade samtal till de närmaste som med entusiastisk nedstämdhet trots allt gav sitt godkännande att släppa iväg oss igen, så fanns det ingen återvändo. Vi sa att vi var väldigt intresserade av att åka och vips så var hela flyttförberedelsekarusellen igång. Läskigt och underbart på samma gång.

Nu bor vi här i ett riktigt schysst klimat, med oändliga möjligheter till äventyr runt hörnen, med en ny kultur att anpassa oss till och ett väldigt mysigt vardagsliv. Så bra det blev! Klart vi längtar hem massor, men det är främst till relationerna där hemma. Människorna. Det är ju dem som betyder allt. Omgivningen och dess ramar kan man lätt byta ut. Jag känner mig bättre rustad för denna hemlängtan denna utlandsperiod än de tidigare. Jag har väl hunnit att mogna lite mer. Kanske blivit vuxen på riktigt. Är ju baske mig mamma till två (!!!) numera och jag vet att allt har sin tid. Karriären, underbara stugan på landet och finaste vännerna finns ju kvar om 2 år ockå. Jag vet det för jag har varit med om det förrut. Vi har inget att skynda tillbaka till. Inte ännu. Först måste vi maxa livet här. Njuta så in i bomben. Nu har vi hoppat på tåget och tänker inte avbryta resan i förväg. Vem vet när man har det så här fantastiskt igen? Det väntar trots allt minst 30 år av arbetsliv till, för att inte tala om år av snöslask och isande vårvindar. Brasilien du är allt rätt bra och ja, det känns lite som semester mest hela tiden.Lucky us.

Smultronställen och vardagsliv

Senaste veckan har varit lugn. Lite vardag i paradislandet. Vi har fortsatt att testa nya matställen, såsom fik och restauranger. I onsdags åt vi middag på Nashville Steakhouse. Bra kött och goda tillbehör. Vi var där precis när de öppnade kl.18:30 så vi hade hela restaurangen för oss själva fram till kl.20 när vi gick hem. Många ställen öppnar inte förrän kl.19 på vardagar, vissa kl.18, så det blir lite sent ibland för Lia när hon skall upp till förskolan tidigt. Och för Ellie som brukar sova vid sju men en kväll i veckan är väl inga problem att gå ut i alla fall.


Vi har fått lite tips på ett par mysiga fik som vi nu varit på. Ellie och jag har mött upp vänner och fikat eller ätit frukost där. Lia gick med en kompis hem i veckan och senare på eftermiddagen mötte vi upp dem på ett fik med undangömd uteplats som var jättehärlig. Känns gott att samla på sig dessa smultronställen att besöka.

Vi har hängt en del på lekparken vid vårt hus i veckan också. Det är enklare att vara där nu när Ellie mest går och inte kryper så mycket, då det är lite gräs och lerjord blandat. Lia gillar också lekplatsen och vill gärna cykla eller sparka dit med sparkcykeln. Det är roligt att vi har en lekplats nära. I vårt condominio finns annars ingen gemensam pool, tennisbanor eller andra gemensamma ytor eftersom det inte byggdes som ett condominio från början. Det ligger i alla fall på "rätt" sidan stan, nära förskolan och mycket annat så läget är vi supernöjda med!

Igår när Vasse kom från jobbet och vi varit och gungat så körde vi afterwork på framsidan huset där solen är på sena eftermiddagen. Lite chips, öl och cola. Lia hjälpte till att vattna rabatten och sedan facetimade vi med Lillis och Jenny som var hemma i Falun. De planerar att hälsa på oss i oktober så det snackade vi om. Skoj med planerade besök framöver!

Vi åker hem till Sverige på semester den 6:e juli! Vasse stannar 2v hemma och övriga familjen blir hemma till 4:e aug. Det ser vi såklart fram emot! Svensk sommar och tid med våra käraste.

I detta nu är vi på väg till grannstaden Riberao med en familj till. Vi tänkte kolla på Decathlon (typ Stadium) som vi inte varit på ännu. Blir säkert lite annan shopping med och god lunch såklart ;)

Överraskningsutgång

Jag har krypit ner i sängen och ligger och lyssnar på regnet som smattrar. Mysigt. Idag har vi bara hängt här hemma, tjejerna och jag. Vasse gick en blöt golfrunda i Sao Carlos på förmiddagen. På eftermiddagen var vi ute och cyklade med Lia. Vi cyklade gatorna upp och ner medan jag sprang efter och höll henne i stången där bak. Det gick jättebra. Det märks att hon övat på balansen med sparkcykeln som hon   mycket på. Nu får vi öva lite varje dag så cyklar hon nog snart själv. Viktigast av allt var att hon tyckte att der var roligt och ville ut igen. Skam den som ger sig liksom.


Måste skriva lite om fredagens överraskning också! Min man hade bjudit hem vänner på middag, jättetrevligt var det. Vi åt fishtacos och drack bubbel. Allt bar frid och fröjd. Så plötsligt ser jag några springa förbi fönstren i entren och sen hör vi inifrån hur det sjungs "Ja må de leva" på utsidan. Jag öppnar dörren och där står en drös med fina partyklädda tjejer med presenter i händerna. Cilla som var här på middag hos oss den kvällen hade precis som jag just fyllt år och nu blev vi överraskade med skönsång, presenter och en utekväll på stan. Så himla gulligt!
Allt var min mans initiativ från början, fick jag höra sedan. Han hade föreslagit en tjejkväll på stan. Jag blev sjukt överraskad och glad. Insåg också hur himla sällan man blir sådär överraskad, det händer inte ofta. Man är ju alltid med och planerar saker, känns det som, men heja överraskningar. Mer sånt!

Efter att vi kramats, tagit kort och öppnat presenterna som bestod av lyxiga duschprodukter och krämer så drack vi lite vin. Vi fick extra tid för att piffa till oss och sedan kom en taxi och körde oss till en väldigt mysig restaurang som jag inte hade varit på innan. Vi hade ett bord reserverat på deras uteservering och dem hade levande musik som underhöll. Vi underhöll oss dock rätt bra själva med massa bubbel, vin och caipirinha. Tjejsnack och roliga foton också såklart. Skoj att umgås bara tjejerna och släppa loss lite. För min del var det första gången på länge som jag varit utan Ellie på kvällstid så jag njöt av den friheten såklart. Efter restaurangbesöket åkte vi taxi hem igen och sussade gott.

Bjuder på lite foton från fredagskvällen och sedan lördagens bakishängardag.